Metformin PCO: antidiabetiskterapi med har föreslagits som behandling av polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), ett tillstånd som frekvent associerats med insulinresistens (sedan på det senare 1980-talet).
Första gången användningen av metformin emot PCOS rapporterades var i en liten studie utförd av University of the Andes, Venezuela år 1994.
Storbritanniens National Institute for Health and Clinical Excellence rekommenderade år 2004 alla PCOS drabbade kvinnor med ett body mass index (BMI) över 25 skulle ges metformin mot anovulation (utebliven ägglossning) och infertilitet om andra terapier inte hade gett resultat. Dock, uppvisade två stora kliniska studier avslutade under 2006-2007 mestadels negativa resultat, där metformin inte visade sig vara bättre än placebo, och metformin tillsammans med klomifen inte bättre än klomifen på egen hand. Under beaktandet av dessa resultat kunde påföljande analyser av forskare notera att stora randomiserade kontrollerade försök, generellt sätt, inte har kunnat leva upp till vad de tidiga små studierna lovade.
Storbritannien och internationella kliniska riktlinjer rekommenderar inte metformin som första linjens behandling för PCOS, alternativt rekommenderas det inte alls, förutom för kvinnor med glukosintolerans. Riktlinjerna föreslår att klomifen är det första läkemedelsalternativet och understryker livsstilsförändringar oberoende av läkemedelsbehandling.
I en avvikande studie, visade en systematisk genomgång av fyra jämförbara komparativa tester av metformin och klomifen att dessa mediciner var lika effektiva för behandling av infertilitet. En tidningsledare i läkartidningen BMJ noterade att de fyra positiva studier av metformin gällde personer som inte svarade mot klomifen, medan de som fanns i de negativa resultaten var läkemedelsnaiva eller okontrollerade för den första behandlingen. Ledaren föreslog att metformin inte bör användas som första läkemedel om klomifen behandling misslyckas.
En annan studie rekommenderade metformin utan reservation som ett alternativ för första linjens behandling eftersom den har positiva effekter på, inte bara anovulation, utan också insulinresistens, hirsutism (kvinnor som utvecklar manlig behåring), och fetma ofta associerade med PCOS.
En stor studie av typen Cochrane Collaboration bestående av 27 randomiserade kliniska försök visade att metformin ökar ovulation och graviditet, särskilt om det kombineras med klomifen, men är inte associerat med någon ökning av antalet barn som föds levande.
Utförandet av de negativa försöken kan vara en av anledningarna till deras motsägelsefulla resultat. Till exempel, kan användningen av frekvens levande födda istället för graviditet som slutpunkt ha gjort några försök mot metformin partiska, då det verkar långsammare än klomifen. En annan förklaring skulle kunna vara metforminets olika effektivitet för olika folkgrupper. De negativa försöken innehåll en stor procentandel fetma drabbade och hittills obehandlade personer vilkas respons på metformin kan vara svagare.
Tack för att du har läst den här artikeln (metformin PCO)!